God Jul

GOD JUL TILL ER ALLA !
 
Jul är en högtid som firas i slutet av december. Julen har genom historien firats av olika orsaker och därtill förknippats med olika seder. I en västerländsk, kristen kontext firas julen till minne av Jesu födelse, men den har flera äldre, förkristna anor.

Julhögtiden är en blandning av religiösa och sekulära traditioner och skiljer sig mycket runt om i världen, och många firar idag jul med färre, eller inga religiösa inslag.

Traditionellt firas den svenska julhögtiden med början den 24 december (julaftonen, aftonen förejuldagen) och avslutas den 13 januari (Tjugondag Knut) då "julen dansas ut", även om det på senare tid blivit allt fler som inleder firandet tidigare och betraktar det som avslutat i och med den sista lediga dagen 6 januari (trettondagen).

Ordet jul är av germanskt ursprung, men ursprunget längre tillbaka är ovisst. En populär föreställning är att det kommer från "hjul", men språkforskare anser det vara en myt.[4] Det äldsta belägget för ordet jul kommer från ett fragment Codex Ambrosianus A av den gotiska kalendern som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet e.Kr. Fragmentet beskriver slutet på oktober och början på november. Månaden november är överskriven med "Naubaimbair: fruma Jiuleis" vilket kan tolkas som "November: första julmånaden" eller "November: Månaden före jul". Omkring 730 e.Kr skrev Beda venerabilis att anglosaxarnas kalender har månaden "geola" eller "giuli" som kan motsvara december eller december och januari. Den 25 december är första dagen på hedningarnas nya år och anglosaxarna firar hela natten till mödragudarnas ära.

Efter kristendomens införande använde germanerna samma ord för firandet av Jesu födelse som man använt på det hedniska firandet. På 1000-talet i England och 1100-talet i Tyskland började man dock kalla det kristna firandet för "Cristes Mæsse" (Kristi mässa) som blivit "Christmas", respektive "wîhe nah" (vigda natten) som blivit "Weihnachten". I de nordiska länderna behöll man ordet "jul".

Genom att jämföra olika språk har man rekonstruerat att det urgermanska ordet var *jehwla eller *jxwla (x uttalas här som tyska "ach"). Ordet lånades tidigt in i finskan vars uttal i jämförelse med de germanska språken förändrats mycket litet de senaste 2000 åren, "juhla" betyder där "högtid". Senare har finnarna lånat in ordet en gång till, "joulu" med betydelsen "jul".

Hörs i nästa inlägg,

zachs

Allmänt | | Kommentera |

Henrik den VIII av England

Bokstavligt talat tog jag en historisk uppgift på blodigt allvar det sista året av högstadiet. Det var så allvarligt att jag siktade in mig på just en punkt, att jag glömde bort allt annat som handlade om 1500-talet. Det hände också en annan gång, då jag skrev om fem olika svenska författare under ett prov, istället för själva provet. Jag fick MVG båda gångerna. Resten av lärarna och skoltiden var inte med på att ändra proven, så det blev bra för alla... Måste bara säga att jag tyckte bäst om min svensklärare i högstadiet. Jag använde mig av faktan jag kunde om honom under de två första åren på gymnasiet också. Mina svensklärare har alltid tyckt om mig, måste jag säga...

Men för att inte komma ifrån ämnet, jag lärde mig och skrev om den engelska kungen, Henrik den VIII (åttonde) av England. Jag lärde mig om hela hans liv utantill. Jag vet inte varför, men jag tyckte han var den coolaste av alla kungar världen har haft, som jag hört om. Och jag menar det bokstavligt, att jag lärde mig om hans liv utantill. Jag memorerade allt som är skrivit om honom, bara för att klara ett prov. Men min lärare tyckte bra om mig då.

Jag blev fängslad över att få veta varför han hade varit gift med sex olika kvinnor, varöfr han blev just den första stoa kung som fick skilja sig, tog bort den katolska kyrkan i England och skapade "The Church of England".

Här kommer lite fakta om honom. Sök vidare på Google, om ni vill veta mer.

Henrik den VIII Tudor av England föddes den 28 juni 1491 och dog den 28 januari 1547. Han var son till kung Henrik den VII Tudor av England och drottning Elizabeth av York. Henrik den VIII hade en äldre bror, kronprins Arthur som föddes den 20 september 1487 och dog 2 april 1502, femton år gammal. Därav Henrik den VIII blev kronprins och sedan kung.

Efterträdarna blev Henrik den VIII barn Edvard den VI, Maria den I (den riktiga Bloody Mary - som jag kommer skriva om i nästa inlägg) ocg Elisabeth den I.

Henrik den VIII blev kung av England år 1509, då han efterträdde sin far som artonårong, som den andre engelske monarken av huset Tudor och förblev kung till sin död (Fast det har vi väl redan klurat ut att alla kungar från förr var), då han var 56 år gammal.

Han är nog mest känd för att ändra den katolska kyrkan till den brittiska kyrkan, som England har kvar än idag, varit gift sex gånger i sitt liv och för att vara den brittiske monark som utövat mest obegränsad makt. Betydelsefulla händelser under hans regeringstid var brytningen med den romersk-katolska krykan och den följande etableringen av den självständiga Engelska kyrkan, klosterupplösningen och föreningen av England och Wales till ett rike.

Flera viktiga lagar drevs igenom under hans tid vid makten, däribland flera lagar som skilde den engelska kyrkan från den romersk-katolska och gjorde honom till överhuvud för kyrkan i England, lagarna Laws in Wales Acts (1535-1542), som förenade England och Wales till ett rike, Buggery Act 1533, som var den första lagen mot sodomi i England, samt Witchcraft Act (1542), en häxerilag, som bestraffade "åkallande eller frambesvärjande av onda andar" med döden.

Henrik VIII är känd för att varit en skicklig vadslagare och tärningsspelare. Han var i sin ungdom duktig i flera idrotter. Han var även en duktig musiker, författare och poet. Enligt en legend ska han ha skrivit den populära folksången "Greensleeves" (Men det tror jag inte på förrän motsatsen bevisas!) och även Pastyme with Good Company. Han bidrog till uppförandet och förbättrande av flera byggnader, däribland King's College Chapel vid universitetet i Cambridge, Christ Church College vid universitetet i Oxford, slottet vid Hampton Court, Nonsuch Palace i Surrey och kyrkan Westminster Abbey i London.

 

Första frun av sex fruar.

Katarina av Aragonien

Katarina av Aragonien, född 16 december 1485 i Alcalá de Henares i Spanien, död 7 januari 1536 i Cambridgeshire i England, var drottning av England från 11 juni 1509 till 23 maj 1533. Hon var yngsta barn till Isabella I av Kastilien och Ferdinand (Tjuren ni vet, lol. Nä, det var inte roligt..) II av Aragonien samt syster till Johanna den vansinniga. (Kan hon varit vansinnig, måntro?).

1501 avreste Katarina till England från Spanien för att gifta sig med prins Arthur av Wales och den 14 november 1501 vigdes de i Sankt Pauls-katedralen. Den 2 april 1502 avled dock Arthur av svettsjukan (måste varit svettigt!) och man är inte säker på om deras äktenskap någonsin fullbordades. Efter Arthurs död bortlovades hon till hertig Henrik av York, ja den blivande kungen Henrik VIII (daah!). De åtta år som följde mellan att Arthur dog och att Katarina och Henrik vigdes kantades av diplomatiska problem mellan Spanien och England samt Katarinas isolering, sjukdom och fattigdom. När Henriks far kung Henrik VII dog den 21 april 1509 fanns dock inget kvar som hindrade giftemålet och de vigdes den 11 juni samma år.

Med Henrik VIII fick Katarina en dotter, den blivande Maria I. Utöver detta fick Katarina flera missdall och de fick även några dödfödda barn, vilket fick Henrik att successivt tröttna på henne, då han oroade sig för huset Tudors dynastiska framtid. Detta i komination med kungens förälskelse i Anne Boleyn gjorde att han ville få äktenskapet med Katarina ogiltigförklarat för att gifta sig med Anne. Annulleringen av Katarinas och kung Henriks äktenskap låg till grund för den engelska reformationen.

 

Andra frun av sex fruar.

Anne Boleyn

Anne Boleyn, född 1501 eller 1507, död 19 maj 1536 i Towern, London (avrättad, halshuggen), var Henrik VIIIs av England andra fru och mor till Elisabet I av England, samt även markisinna av Pembroke. Genom sitt giftermål med Henrik kom hon också att bli en nyckelfigur i den politiska och religiösa omvälvning som inledde den engelska reformationen. Hon var dotter till Sir Thomas Boleyn och hans maka Lady Elizabeth Howard, och därmed mer högadlig än både Jane Seymour och Catherine Parr, två av Henrik VIIIs senare gemåler. (Älskar Hon utbildades i Frankrike, främst som hovdam hos Frans I:s gemål drottning Claude. Därefter återvände hon till England 1522.

Två år senare förälskade sig Henrik VIII i henne och inledde sin uppvaktning. Anne stod emot hans försök att förföra henne och göra henne till sin älskarinna, som hennes syster Mary hade varit. Henrik försökte annullera sitt äktenskap med Katarina av Aragonien, så att han i stället skulle kunna gifta sig med Anne. När det stod klart för honom att påven Klemens VII inte skulle godkänna denna annullering inleddes den religiösa brytningen mellan England och den Romersk-katolska kyrkan.
Ärkebiskopen av York Thomas Wolsey avsattes från sin post som lordkansler, en avsättning som Anne påstods ligga bakom, och senare utsågs familjen Boleyns kaplan, Thomas Cranmer, till William Warhams efterträdare i Canterbury. Bröllopet mellan Henrik och Anne ägde rum den 25 januari 1533. Det dröjde dock fyra månader, till den 23 maj samma år, innan Cranmer offentligt ogiltigförklarade äktenskapet mellan Henrik och Katarina. Fem dagar senare förklarade han äktenskapet mellan Anne och Henrik giltigt. Kort därefter blev Henrik och ärkebiskopen bannlysta av påven. Till följd av äktenskapet bröt engelska kyrkan med Rom och kom i stället under kungens kontroll.
Anne kröntes till drottning av England den 1 juni 1533. Senare samma år, den 7 september, födde hon en flicka, som senare skulle komma att bli Elisabet I. Anne misslyckades med att snabbt få någon manlig avkomma och två år efter bröllopet försökte man ersätta henne. Trots att bevisen mot henne inte var övertygande anklagades Anne Boleyn 1536 för äktenskapsbrott, incest och högförräderi. Hon halshöggs på Towern den 19 maj samma år. Hennes tid som drottning varade i tusen dagar. Efter dottern Elisabets kröning vördades Anne som den engelska reformationens martyr och hjältinna, särskilt i John Foxes verk. Under århundradena har Anne Boleyn inspirerat till eller omnämnts i åtskilliga verk. Hon har kommit att kallas "den mest inflytelserika och betydelsefulla regentgemålen England någonsin haft.

 

Tredje frun av sex fruar.

Jane Seymour

Jane Seymour, född mellan 1507 och 1509 på godset Wolfhall i Savernake, Wiltshire, död 24 oktober 1537 på Hampton Court Palace, Middlesex, var en engelsk drottning, kung Henrik VIII:s tredje hustru från 1536 till sin död. Hon påbörjade sin bana vid hovet genom att anställas vid Katarinas av Aragonien hovstat. Katarinas äktenskap med Henrik VIII förklarades ogiltigt 1533, och han gifte sig istället med Anne Boleyn. Jane tvingades då återvända hem till Wolfhall, och där vänta på äktenskapsförfrågningar. Då inget lämpligt äktenskap kunde arrangeras anställdes hon vid okänd tidpunkt även vid Annes hov.
1536 skall Jane ha träffat Henrik VIII för första gången, och kungen uppvaktade Jane, trots att Henrik och Anne var gifta. Anne skall ha funnit Jane sittande i Henriks knä, och då ställt till med en stor scen. Den 19 maj 1536 avrättades Anne, och dagen efter förlovades Henrik och Jane officiellt. Den 30 maj gifte de sig, och den 4 juni utropades Jane till drottning. Hon kröntes dock aldrig, då Henrik ville vänta med kröningen tills en son fötts. 1537 blev Jane gravid. Den 12 oktober födde hon Edvard, som senare kom att efterträda Henrik som kung. Förlossningen, som hade varit svår, utdragen och plågsam ledde dock till att Jane insjuknade i barnsängsfeber och avled den 24 oktober. Hon begravdes kungligt i St. George's Chapel, Windsor, och är den enda av Henriks drottningar som fått dela hans gravrum. Efter Jane tog det tre år innan han tog en ny hustru. Som mor till Henriks ende överlevande son anses Jane ofta ha varit den hustru Henrik hållit främst.
Sitt hov höll hon mycket strikt, och medan Anne hade många fester och stor lyx, präglades Janes hov av regler, moral och etikett, som vid brott kunde leda till förvisning från hovet. Jane, likt resten av hennes familj, var konservativ och katolsk.

 

Fjärde frun av sex fruar

Anna av Kleve

Anna av Kleve, född 22 september 1515 i Düsseldorf, död 16 juli 1557 på Chelsea Manor i London, blev Henrik VIII:s av England fjärde fru och Englands drottning 1540. Hon var dotter till hertig Johan III av Kleve, ett litet hertigdöme vid Rhens nedre lopp, i nuvarande Tyskland, och dennes hustru Maria av Jülich-Berg. Tolv år gammal trolovades hon med den blivande Frans I av Lothringen, men trolovningen upphävdes 1535. I samband med detta letade Henrik VIII efter en ny hustru, sedan Jane Seymour dött. Thomas Cromwell, kungens rådgivare, föreslog Anna för att kunna sluta ett förbund med Annas bror Vilhelm V av Kleve, och därigenom skapa ett nätverk mot påven, Paulus III.
1539 sändes Hans Holbein d.y. för att porträttera Anna för Henriks räkning, och det ledde till att Henrik friade. Äktenskapsfördraget undertecknades den 4 oktober samma år. Resan till England blev lång och mödosam, och försenad eftersom Annas far dött kort före, och detta föranlett att varken hennes mor eller bror kunde följa henne. När Henrik, vars tålamod på grund av förseningen brustit, slutligen fick träffa Anna var han inte alls nöjd med hennes utseende, och uttryckte att det inte stämde med hans förväntningar.
Den 6 januari vigdes de ändå i Greenwich, men äktenskapet fullbordades aldrig. Hon förblev jungfru, trots att de ofta delade säng. Den besvikna konungen fick dock upp ögonen för en annan kvinna: Katarina Howard. Hon tilldelades mark i april och fick ytterligare gåvor i maj. Omkring pingst kom misstankar fram om att Katarina var gravid, vilket innebar att kungen fick bråttom att avsluta äktenskapet med Anna.
Cromwell arresterades den 10 juni. Den 24 juni transporterades Anna till Richmond Palace ; förmodligen i tron att hon skulle få en semester, men den 25 juni anlände en delegation som förklarade att äktenskapet var ogiltigt. Den 6 juli hade äktenskapet upplösts, och den 9 juli antog parlamentet ett beslut som sade att äktenskapet mellan Henrik och Anna var ogiltigt. När Anna själv underrättat Vilhelm V om detta betraktades äktenskapet som formellt upplöst, och Anna tilldelades ett antal egendomar på vilka hon bodde resten av sitt liv, tills hon dog den 16 juli 1557.

 

Femte frun av sex fruar.

Katarina Howard

Katarina Howard  född (antagligen någon gång) 1521, död 13 februari 1542, var engelsk drottning och Henrik VIII:s av England femte hustru. Hon tillhörde en av Englands främsta adelsfamiljer vars huvudman hertigen av Norfolk fick se två av sina syskonbarn bli både drottningar och halshuggna; Katarina och Anne Boleyn. Katarina Howard tillhörde genom sin familj också den konservativa falangen vid hovet och väckte stor missunnsamhet hos de reformerta.

Katarinas släkt hade fiender som inte var förtjusta i att Henrik valde henne som hustru. Den 2 november 1541 överlämnade en av dem, ärkebiskop Thomas Cranmer, ett brev till Henrik som anklagade Katarina för att ha älskare och ha begått äktenskapsbrott. Hon avrättades den 13 februari 1542 genom halshuggning då hon dömts för högförräderi, efter att ha haft ett förhållande med en av kungens hovmän, Thomas Culpeper. Katarina erkände dock aldrig otrohet, eller något fullbordat förhållande med Culpeper.

 

Sjätte frun av sex fruar.

Katarina Parr

Katarina Parr, född 1512, död 5 september 1548, var drottning av England och Irland och den sista av Henrik VIII:s hustrur. Hon gifte sig med Henrik VIII den 12 juli år 1543 och blev därmed den fjärde hustrun som kungen valde bland sina egna undersåtar. Katarina Parr blev änka när kungen avled år 1547. Hon är den engelska drottning som varit gift flest gånger, då hon sammanlagt hade fyra äkta makar.
Katarina byggde upp en god relation till kungens tre barn, och hon deltog personligen i planeringen och genomförandet av Elisabets och Edvards uppfostran och utbildning. Båda dessa barn kom att bli engelska monarker. Hon var även med och påverkade kungen då han lät stifta den tredje lagen om successionen år 1543, som återinsatte båda döttrarna Elisabet och Maria i tronföljden trots att båda förklarats illegitima.
Katarina utsågs till regent från juli till september år 1544 då Henrik befann sig på fälttåg i Frankrike, och i den händelse kungen skulle mista livet hade han utfärdat order att Katarina skulle förbli regent tills prins Edvard blev myndig. I sitt senare testamente gjorde dock kungen ingen föranstaltan om att ge Katarina något ämbete eller inflytande över statens affärer. På grund av Katarinas protestantiska böjelser väckte hon fiendskap bland de inflytelserika katolska rådgivare som gjorde allt som stod i deras makt för att undergräva kungens förtroende för henne. Henrik lät beordra att Katarina skulle arresteras år 1546, men drottningen lyckades åstadkomma en försoning med kungen. Katarinas bok Prayers or Meditations blev det första litterära verk av en engelsk drottning som publicerades under författarens eget namn. Efter kungens död agerade Katarina förmyndare åt Elisabet, och hon publicerade ytterligare en bok, The Lamentations of a Sinner.
Sex månader efter kungens död gifte änkedrottningen om sig med sin fjärde och sista make, Thomas Seymour, 1:e baron Seymour av Sudeley. Äktenskapet blev kortlivat då Katarina avled i september 1548, antagligen till följd av barnsängsfeber.

 

Hörs igen i nästa inlägg,

zachs.

 
Allmänt | | Kommentera |

zachs!

Det här inlägget kommer jag skriva lite om mitt första inlägg från min första blogg och varför historia ligger mig fortfarande nära om hjärtat.
Jag var 19 år gammal när jag först startade bloggen, det är lite mer än två år sedan. Då kallade jag mig för Seven, för att vara anonym för de läsare som inte kände mig personligen. Sju är mitt fortfarande mitt favorittal, därför jag kallade mig för det under dessa två åren på bloggen.
 
För två år sedan, då jag fick idén att skapa bloggen, var för min äldsta systerdotter och jag diskuterade om Titanic filmen var baserat på en verklig händelse eller inte. Det var för 3D versionen under det året kom ut på bio. Såklart visste hon ju att den är baserat på verklig händelse, men många av den generationen som är född i slutet av 90-talet eller runt 2000-talet vet det inte. Jag tyckte det var tragiskt och jag tycker det fortfarande.
Så det var tack vare min äldsta systerdotter, som jag fick idén att börja skriva om historia. Jag visste och vet också fortfarande, att den yngre generationen (låt mig få känna mig gammal, tack!) - men även den äldre, hellre läser bloggar än att söka själv på Google om olika händelser. :)
 
Jag vet även att jag har haft läsare som gärna använder sig av mina inlägg om olika händelser i skolarbeten. Den här gången kommer jag inte skriva nästan allt om varje historisk händelse utan bara kortfattat och lättläst. Ni kan fortfarande använda er av det, men det lättaste är att istället för kopiera, är att söka vidare till andra sidor på nätet. ;)
 
I mitt första inlägg skrev jag tyvärr att det var väldigt många tonåringar som inte hade alla hästar hemma i skallen, för att de inte visste att Titanic var på riktigt. Trist, och jag tycker det fortfarande. När filmen gick på bio, 1997 visste alla att det var baserat på verklig händelse.
Jag skrev även att modekläder var ute för längesedan, och jag tycker exakt samma sak nu. Jag tycker även att det är mindre nu. Jag hoppas fortfarande att historia ska bli populärt bland bloggar, haha!
Jag vill inte att fler människor som föds till världen ska vara ovetande om att Första och Andra Världskriget, Förintelsen, Titanic, Anastacia-tsar släktet i Ryssland, kungafamiljer genom tiderna och massa annat, ska gå om intet. Varför lära sig om senaste modet, när det finns extremt mycket att lära sig om vår planet?
Det är som folk fortfarande tror på att vi härstammar från Eva och Adam, när det är bevisat att vi härstammar från aporna... Ja, människor är också djur.
 
Hörs igen i nästa inlägg,
zachs.
Upp